Doktorandprogrammet, vetenskapsområdet och vetenskapssamhället deltar i stor omfattning i handledningen av en doktorsavhandling. Fördelningen av ansvaret mellan de involverade är följande:
- Doktoranden förväntas ta egna initiativ för att få handledning.
- Varje doktorand har åtminstone en handledare, som hjälper doktoranden med det vetenskapliga innehållet i undersökningen och även i övrigt stöttar doktorandens väg till självständig forskare. Det är en stark rekommendation – och vid många doktorandprogram också ett krav – att doktoranden har minst två handledare, av vilka åtminstone den ena står i anställningsförhållande till doktorandens hemfakultet.
- Eventuella övriga handledare ansvarar för handledningen särskilt med tanke på substansen i arbetet med doktorsavhandlingen.
- Anställda vid doktorandprogrammet och ledningsgruppen för doktorandprogrammet bistår vid behov med att lösa problem i en handledningsrelation.
- Stödtjänster: personalen inom universitetets service för doktorander stöder doktoranderna – och vid behov även handledarna – och ger dem råd om praktiska arrangemang i anslutning till forskarstudierna och disputationen.
För handledaren är handledningen vanligen bara en av flera akademiska förpliktelser. Doktoranden bör därför vara väl förberedd inför träffarna. Det är exempelvis viktigt att sända materialet till handledaren på det sätt som man har kommit överens om för att handledaren ska ha tid att förbereda sig.
Det bör stå klart för handledaren att den som handleds i allmänhet är en nybörjare i fråga om forskningsarbete. Därför ser en erfaren handledare till att entydigt och i god tid peka ut doktorandens allvarligaste nybörjarfel.
Handledningen kan också ordnas så att handledarna företräder flera vetenskapsområden, andra fakulteter eller universitet eller expertorganisationer utanför universitetet. I fråga om externa handledare gäller det att följa det egna doktorandprogrammets praxis och komma överens om praktiska frågor innan en handledare utses för uppdraget.
Doktorsavhandlingen utgör kärnan i forskarstudierna, men i examen ingår också studier för disciplinspecifikt kunnande och expertfärdigheter. I den helhet som doktorsutbildningen utgör har också forskarskolan, doktorandprogrammet, fakulteten och vetenskapssamfundet egna roller. Forskarskolan och doktorandprogrammen ordnar undervisning som lämpar sig för doktorsexamen och informerar om undervisningen. Doktorandprogrammets och hemfakultetens rådgivningspersonal vägleder vid behov doktoranden i händelse av problem i samband med handledningen och i händelse av andra rättsskyddsfrågor.
Både handledare och doktorander förutsätts bekanta sig med Forskningsetiska delegationens anvisningar om god vetenskaplig praxis.