Fenomenet ”Predatory meetings” har blivit allt vanligare under de senaste åren och rovdjuren har breddat sina tillvägagångssätt. Tidigare fylldes forskarnas e-post av inbjudningar att publicera artiklar i vetenskapliga publikationsserier som inte existerade. Numera marknadsför rovdjuren även fiktiva möten och vetenskapliga konferenser på ett aggressivt sätt. Vid första anblicken kan webbsidorna för en bluffkonferens se äkta ut, och på talarlistan finns oftast namn på verkliga forskare, utan att de vet om det. När deltagaravgiften är betald och konferensen närmar sig raderar bluffmakarna webbsidorna och ingen svarar längre på kontaktadressen. Rovdjuren försvinner med de anmälda deltagarnas pengar, kreditkortsuppgifter, personuppgifter och forskningsresultat (vetenskapliga abstrakt).
Hur kan man känna igen en bluffkonferens? Fundera på om konferensnamnet saknar ett vetenskapligt fokus och om presentationstexten är späckad med alla centrala teman inom det aktuella forskningsområdet. Godkänns abstrakt till konferensen utan vetenskaplig referentgranskning? Om så är fallet borde varningsklockorna i allmänhet ringa. Om du misstänker bedrägeri kan du kontrollera åtminstone följande fakta:
- Har konferensen ordnats tidigare? Om namnet säger att det är till exempel den tolfte årliga konferensen men du ändå inte hittar någonting på webben från tidigare möten, är det nästan säkert att det handlar om bedrägeri.
- Vem är arrangör? Äkta konferensarrangörer är oftast kända eller förhållandevis kända aktörer på forskningsområdet.
- Har dina handledare eller andra forskare inom ditt område hört om konferensen? Har någon deltagit i samma konferens tidigare?
Var särskilt försiktig om det av annonsen framgår att konferensen ordnas för första gången.