Det vetenskapliga skrivandet är kollektivt och konventionellt till sin karaktär: uttryckssätten och normerna varierar beroende på kontexten. Att studera vetenskapligt skrivande handlar därför om att öva in de vetenskapliga spelreglerna. Du lär dig reglerna så småningom genom att samverka med andra i gemenskapen: skriv texter och diskutera dem med olika läsare, ge och ta emot respons.
Det är också nyttigt att samskriva, eftersom det utvecklar din samarbetsförmåga och förmåga att ge och ta emot kritik. I många akademiska arbetsgemenskaper är det ofta expertteam som utarbetar texterna, och vetenskapliga publikationer genomgår en referentgranskningsprocess, där experter på området läser och kommenterar manuskriptet.
Skrivandet handlar också om processhantering. Många akademiska texter, såsom lärdomsprov, är stora helheter som kräver självreglering och självbehärskning av skribenten. Att kunna reflektera över de egna kunskaperna är därför av avgörande betydelse för att du ska utvecklas i ditt skrivande. Skrivandet inbegriper dessutom val och problemlösning, men du behöver inte lösa problemen på egen hand; studenterna har gott om hjälpmedel som stöd för sitt vetenskapliga skrivande och för sina kommunikationsfärdigheter.